Field spaniels historia

Rashistoria

Ursprungligen betecknar namnet field spaniel rätt och slätt landspaniel, till skillnad mot vattenspaniel.

I den gruppen finns också förfäderna till bland andra springer- och cockerspaniel. De andra raserna utskiljde sig vartefter och kvar fanns de stora enfärgade hundar som lade grunden till dagens field spaniel.

Första gången det skrives om field spaniels är 1867 i boken "The Dogs of the British Isles". I början betraktades spanielvarianterna mer eller mindre som en och samma ras. Korsningsvalpar registrerades där de bäst passade in.

Cocker- och field skiljdes av en viktgräns på ungefär 12 kilo.

Så småningom började man blanda in raser också i speciella syften: irländsk setter skulle ge längre ben, vattenspaniel bättre anlag för vattenapportering, sussex massa och engelsk springerspaniel snabbhet.

Så långt var allt väl, men när det blev på modet att ställa ut långa, låga field spaniels blev resultatet mindre lyckat.

Basset korsades in och detta resulterade i extremt tunga, kort- och krumbenta hundar, vilka ofta var högre bak än fram.

De här varianterna var inget som tilltalade jägarna, och registreringssiffrorna sjönk drastiskt under 1910 talet.

Efter första världskriget började mer högbenta fieldspaniels vinna på utställningar igen. Med bl a hjälp av springerinkorsningar blev rasen en "normal" och ganska populär spaniel. Field Spaniel Society bildades i England 1923, för att tillvarata rasens intressen.

I samband med andra världskriget kom nästa kris för rasen, som då var nästan utdöd.

De hundar efter andra världskriget som alla fieldar stammar ifrån var fyra halvsystrar och en hane nära släkt med dem

Under 1950-talet tog avelsintresset ny fart. Intresset för rasen återuppstod, och man korsade ännu en gång med engelsk springerspaniel. Nu för att begränsa inaveln. Under 1970-talet registrerades cirka 30 hundar per år i Storbritannien. Under 80- och 90-talen ökade siffran och en period var man uppe i ca 100 valpar per år. Under åren 2013-2022 har det dock registrerats i genomsnitt 56 fieldar per år i Storbritannien.

Alltså fortfarande en till antalet mycket, mycket liten ras.

Trots den snäva avelsbasen har man lyckats hålla kvaliten hög. Jaktegenskaperna har bevarats väl, och hunden fungerar utmärkt som familjehund.

1974 kom den första field spanieln från England till Sverige. Det var en svart tik, Mittina Skylark, uppfödd av Mrs AM Jones, vars kennel Mittina var en av de mest kända under 60-70 talen.

Från denna kennel exporterades Mittina Cleo´s Boy till Finland. En hund som haft stor betydelse för aveln i Finland och till en viss del också i Sverige.

En parning mellan Mittina Skylark och Mittina Cleos Boy resulterade i tre valpar. Det dröjde därefter ca fyra år innan ytterligare hundar importerades till Sverige. Hanhunden Caperland Buzzard of Westacres kom från England och tiken Lähdesoun Extra från Finland, båda leverfärgade.

Efter dessa två hundar föddes en kull på sju valpar 1978. Endast en tikvalp, Bagsty Elora syntes senare på utställningar.

Av dessa linjer finns idag ingen avkomma i Sverige.
1981 importerades en tik från England, Lydemoor Lorraine Estelle. Hon parades med Mittina Cleo´s Boy i Finland, och resultatet blev en kull på sju valpar. En tik ur denna kullen, Pentwyn´s Flowering May parades med hanen Windward of Westacres som importerades 1985.

Resultatet blev sex tikar och en hane, varav flera haft stor betydelse för aveln i Sverige.

1986 bildades Field Spaniel Klubben, som är en rasklubb och ingår i SSRK, Svenska Spaniel och Retrieverklubben. Under åren därefter har ett flertal såväl tikar som hanar kommit till Sverige, från England, Holland och Finland.